Blondie
Pollinator

18 maj, 2017
Recension av Freja Wehrling
8

Comebackalbum har alltid en speciell aura kring sig, helt formad utifrån hur artisterna vill iscensätta sin återuppståndelse. Vissa veteraner väljer att glida fram på gamla meriter, andra protesterar mot den moderna musikscenen och några förändrar sitt sound helt. Blondie hamnar med sin Pollinator precis någonstans mitt emellan. De har elegant undvikit alla utslitna charader och känns lika nyfikna och levande som för 40 år sedan. Tillsammans med några av den nutida musikvärldens mest kreativa hjärnor har de skapat ett album som inte bara glänser utav forna dagar, utan även fortsätter leva ut dem.

Den här självsäkerheten glimtade fram redan i de tidiga singlarna och här uppmärksammades de storslagna samarbeten som finns på skivan. Legendarer som rockdrottningen Joan Jett samt The Smiths-gitarristen Johnny Marr medverkar vid sidan av mer samtida namn som Sia, Charli XCX, Blood Orange och vår egen Erik Hassle. Featuringlistan är uppenbart imponerande, men vad som överraskar än mer är att albumet genomgående andas just Blondie. New York-gruppen har alltid rört sig mellan olika genrer och på Pollinator kraschar dessa ihop. Här finns rock, punk och pop både från 2017 och 1978 – bandet har anammat framtiden utan att för den sakens skull släppa tag om sin historia. Låtarna finns alla i en slags skiljelinje mellan gammalt och nytt, där Blondie tillsammans med sina vänner riktigt har kramat ur och hittat kärnan i sitt sound. Elgitarrerna gnäller i harmoni, syntslingorna hetsar upp stämningen och Debbie Harrys sång går över höjderna, men vibrerar likjämt av kraft.

Pollinator kickar igång likt en raket med Doom or Destiny där Harry och Jett sjunger en rockig duett. De två stämmorna kompletterar varandra och leker med ödet och det förutbestämda. Låten är en av de på skivan som är skrivna av superparet Harry och gitarristen Chris Stein. Dessa har, förutom ett framgångsrikt låtskrivarförflutet, en brusten kärlekshistoria bakom sig och lyckas alltid blanda in en särskild dos av melankoli i sina texter. I just Pollinator är det dock livs- och dansglädje som har fått sätta ton på texterna och musiken. Fun var den första singeln som släpptes och ger onekligen skäl för sitt namn. Här är Harry och resten av bandet kompromisslöst levande och i denna vilja ligger ett medvetet val. Att bli äldre som punkikoner är egentligen en motsägelse i sig, men Blondie är ett av de få stora rockband som fortfarande finns kvar med intakt uppsättning och medlemmar. För att inte försvinna ned i någon förtvinande musikhistoriebok krävs det att bandet tar sats och meddelar omvärlden om att de fortfarande existerar och förtjänar vår uppmärksamhet. Med Pollinator lyckas de få fram sitt budskap och inte bara idén är tilltalande, utan även musiken är lika beroendeframkallande som Harry sjunger att livets nöjen är.

Det finns ett driv som för låtarna framåt och som plöjer dem igenom ditt medvetande. De tidigare toppsinglarna Call Me och One Way or Another hade just den här styrkan och återigen känns den tydliga framtoningen som ett ställningstagande. Med sina kollaboratörer har gruppen anpassat låtarna till dagens musikvärld, samtidigt som den ursprungliga ryggraden finns kvar i det hela. Gravity, skriven av Charli XCX, exemplifierar detta. De två frontfigurerna i samarbetet omger sig båda av ett attitydsprakande kraftfält och använder sig av det i sin musik. I fusionen mellan dessa sfärer sipprar deras sammanlagda intensitet ned och Gravity blir en popdänga där de solar sig i varandras ljus. Även Long Time är en lyckad kollaboration med Blood Orange och här möts han och Harry halvvägs i en hyllning till staden som aldrig sover. Låten är både en kärlekssång till New York och till en vän – element som funnits med Blondie ända sedan den första början. Staden och singeln blir den ultimata metaforen för Pollinator. På skivan ryms så mycket, och materialet ges ut med en fantastisk ork. Alla medverkande kommer från diverse bakgrunder och befinner sig på olika platser även nu, men tillsammans skapar de en helhet genom ta inspiration från sina erfarenheter och liv.

Albumet representerar därmed Blondie i både presens och i preteritum. Låtarna är lika väl anpassade att hitta ny publik som att tillfredsställa en gammal. Att bandet har åldrats är tydligt, men vad som också står klart är att detta inte har någon negativ inverkan på deras musik. Förändringen ligger snarare i deras utveckling som artister och som band, och i viljan att skapa något nytt. Det sjuder av energi på Pollinator och Blondie gör det klart för alla som är intresserade att de både vill och är redo för att få oss att dansa igen.

Skivbolag: BMG Rights Management

Läs också

Array ( [0] => WP_Term Object ( [term_id] => 2133 [name] => Blondie [slug] => blondie [term_group] => 0 [term_taxonomy_id] => 2134 [taxonomy] => post_tag [description] => [parent] => 0 [count] => 4 [filter] => raw ) )