Festivalreportage

by:SKAM – disco, black metal och framtiden

Publicerad: 12 mars 2017 av redaktionen

Den årliga branschfestivalen by:Larm fyllde med årets upplaga 20 år. Till en början var det en ambulerande festival där varje år innebär en ny stad, men sedan en tid tillbaka har festivalen stationerat sig i den norska huvudstaden, Oslo. Konceptet har varit detsamma – en samling för musikbranschen och morgondagens artister.

Bara de senaste åren har vi kunnat se talanger som , First Aid Kit och Highasakite ”slå igenom” strax efter att ha gästat festivalen. Det är med andra ord inget fel på festivalens fingertoppskänsla och i år är det artister som Astrid S, Maggie Rogers, Anna of the North och Cashmere Cat som drar till sig mest uppmärksamhet. Den senare av dem är i färd med sitt första album och har redan jobbat med alla från Kanye West till Selena Gomez. Men där bakom finns också en rad artister som säkerligen kan blomma ut.

Som konnässörer av ny musik är by:Larm ett självklart festivalstopp året 2017. Vi räds helt enkelt inte att bli rånade bara av att passera gränsen. Vi viftar bort historier om trehundrakronorspizzor som det vore alternativa fakta, finner oss snart sittande på ett sushihak tills vi upptäcker att tio ynka bitar ska gå loss på över trehundra kronor. Det måste vara den norska laxen, den är nog ”dyr nu” säger vi och hoppas att den finns i någon form på morgonens hotellfrukost.

  • I musikkretsar är Norge kanske mest känt för att ha skapat en egen mytomspunnen gren av hänsynslös musik – black metal. Dess centrum i Oslo var under det tidiga 90-talet skivbutiken Helvete i Gamlebyen, som både grundades och drevs av Mayhem-gitarristen Euronymous. Helvete stängdes efter en tid ned då rykten om djävulsdyrkan och våld börjat florera, som i sin tur rotades i de kyrkobränningar som några av de i butikens klientel tagit på sig. Platsen stod sedermera tom, men black metal-turismen har länge flödat till Schweigaards gate 56 med musikälskare som velat bevittna denna underliga om än omåttligt inflytelserika plats. Undertecknad har vid ett tidigare tillfälle varit i Kråkstad, så för att fullända black metal-utbildningen känns ett besök på denna mytomspunna adress på sin plats.

    2013 flyttade skivbutiken Neseblod in i lokalerna och etablerade det som i dag både är ett museum och en skivaffär. I källaren går det bland annat att beskåda den ikoniska black metal-målningen, Euronymous gamla träningskit och antika affischer från genrens tidiga dagar. Hela inramningen är tämligen unik – här samsas t-shirts med oläsliga logotyper och andra udda kvarlevor med Iggy Pops mikrofon och Peter Gabriel-vinyler. Trots att kanske inte allt material i butiken skriker black metal så är den fortfarande så true det bara kan bli. Euronymous gamla vikter! Hallå.

    by:Larm har i år börjat erkänna sitt musikaliska arv, och för första gången finns det en gren med hårdare musik i programmet. Den blandas dock inte in i det övriga schemat, och känns förvånansvärt frånvarande i staden överlag. Under lördagen går vi förbi en fullpackad bar som dånar av tung bas och vrålande – här måste by:Larm black husera tänker vi, och spatserar vidare.

  • Parallellt med att Sverige började veva till house av sämsta tänkbara snitt, då smög sig den norska discoscenen fram i etern. Den har harvat runt på barer i Oslo och Bergen ett tag, men fick ett fullskaligt genombrott i början av 10-talet när namn som Lindstrøm, Todd Terje, Diskjokke, Ost & Kjex och Prins Thomas presenterade sig. För att inte förväxlas, men framförallt för sitt egna och minst sagt lekfulla sound, har musiken gått under namnet fjorddisco. Hur mycket vatten som rinner genom de där beatsen återstår att se, men som i allt med Norge hyser man en oerhörd patriotism och att hylla något annat än sina fjordar vore ren idioti. Långt upp i Trondheim-trakten finns säkerligen en gren av black metal som går under namnet ”fjell metal”, var så säker.

    Årets program rymmer dock oerhört lite av den dansscen som gett Norge ett stort eko ute på dansgolven. Vi blir varse om att Prins Thomas gör en intim spelning inför sittande publik i en närliggande bar och att det är fritt fram att hämta vinyler. Prins Thomas mycket riktigt gör ett åttatimmars dj-set på baren Bortenfor, som till ytan mer ser ut som ett vardagsrum inrett av Oscar Properties än något annat. En lyxig interiör med fönster från golv till takhöjd förgylls av en cocktailbar och Prins Thomas som avslappnat pratar med gästerna bakom skivspelarna. Det här hade lika gärna kunnat vara Wythe Hotel i Williamsburg, det är på den nivån. Han bläddrar frenetiskt i skivbackarna, bryr sig inte direkt om att mixen ska sitta i krysset, utan skapar en sällsynt oas av välbehag där Aphex Twins Flim möter egna produktioner. Två timmar flyter snabbt ihop här – det känns nästan som att vi blivit renade av både musiken och den drink med tydliga drag av ingefära som vi svept i oss. Det här måste vara musikens Yasuragi tänker vi innan vi lämnar den illusion som Bortenfor skapat.

  • Oslo är precis lika dyrt som ryktet säger, och en helt vanlig öl under by:Larm kryper lätt upp till det ”facila” priset av 85 NOK. Att mingla runt och ta reda på var det går att erhålla gratisdricka hör därför till. Efter vårt besök på Neseblod vandrar vi tillbaka mot city för att ta del av ett showcase som Playground arrangerar – dels för att se artisten Jakob Ogawa och dels för att roffa åt oss ölbiljetter. Även utanför by:Larm så kryllar Oslo av livemusik och det är få barer som inte har någon artist som spelar. Visst att det är fler under denna helg då i stort sett hela skandinavisk bransch befinner sig på norsk mark, men enligt uppgift arrangerar Oslo lika många spelningar som Köpenhamn och Stockholm gör tillsammans under ett år. Oljepengar i all ära, men mycket av det beror på alla de fantastiska lokaler som finns tillgängliga. Flera gånger konstaterar vi att ett arrangemang som by:Larm inte hade kunnat arrangeras i Stockholm – det finns helt enkelt inte tillräckligt med spelställen.

    Och by:Larms, eller snarare Oslos, styrka är att allt ligger så oerhört centralt – det är på sin höjd 500 meter mellan de olika konsertlokalerna, vilket gör att det blir enkelt kryssa mellan spelningar om man så önskar.

    Med jämna mellanrum slår vi oss ned på något lokalt hak: stundtals på chans, stundtals efter tips. Och vi slås över hur enkelt vi hittar sittplatser i barer som i Stockholm hade varit fyllda till brädden. Med anledning av de hutlösa ölpriser som huserar i vårt grannland kan vi i stället rekommendera att satsa på drinkar, som till skillnad från ölpriserna inte står i relation till oljepriset. Gapet mellan en öl och en drink är ”bara” 30 NOK.

  • Oslos senaste och ohotat mest populära turistattraktion är att besöka alla platser som figurerar i ungdomsserien SKAM. Hartvig Nissens skole, Radisson Blu och Kaffebrenneriet där Even ritar ett hjärta till sin Isak i imman – vi hinner pricka av alla tre. Mäktigast av dessa tre är självklart skolan, som är den kanske mest ikoniska platsen i serien. När vi, efter en 30 minuter lång promenad från andra sidan Oslo, äntligen når Frogner och skolan är det första som slår oss hur liten den är. Hade jag inte vetat bättre hade jag lätt sagt att det var ett lågstadium med två klasser i varje årskull upp till femman. Egentligen är det ett gymnasium, som skådespelaren som spelar Isak faktiskt går på i verkligheten. Vi testsitter självklart Isak och Even-bänken, och konstaterar att det här är Oslos mest värda sevärdhet.

    Faktumet att alla skådespelarna faktiskt bor i Oslo gör att man ständigt tycker sig skymta någon från serien. Är det där Isak? Nej, det är det inte. Var den där tjejen med mössa Eva? Nej, det var det inte. Trots rapporter om att både William och Isak ska ha varit på festivalen kommer vi hem tomhänta på den fronten.

  • by:Larm är en branschfestival som de allra flesta menar har en betoning på bransch. Visst består en stor del av besökarna av branschfolk, men i fokus står trots allt musiken. Under våra två dagar får vi se ett gäng helt fantastiska spelningar av artister som sannolikt kommer att spela på betydligt större scener inom kort. Att det här är artister med framtiden vid fötterna är empiriskt bevisat från förra året. Då såg vi bland annat Whitney spela i en lokal för 50 personer, Liss på en pytteliten bar och Abra i ett tält på ett torg. by:Larms bokare har en svårfunnen fingertoppskänsla när det gäller att pricka in vilka som kommer att växa snabbt på mycket kort tid. Vilka från årets skörd som blommar ut till nästa år återstår att se, men ni kan nog få en hint vilka vi tror på genom att läsa våra recensioner från festivalen.

    På söndagen tar vi det överprisade ”flytoget” till Gardemoen och lämnar vårt kära grannland för den här gången. Vi hann aldrig med en ”tur” till Holmenkollen och inte heller någon pølse. Men chanserna att vi gör ett återbesök är överhängande, när festivalen gång på gång fortsätter staka ut framtiden.

  • Text: Magnus Olsson och Filip Hiltmann

Läs också

Array ( [0] => WP_Term Object ( [term_id] => 1712 [name] => by:Larm [slug] => bylarm [term_group] => 0 [term_taxonomy_id] => 1713 [taxonomy] => post_tag [description] => [parent] => 0 [count] => 21 [filter] => raw ) )