Live

Det är back to the roots

Publicerad: 2 februari 2012 av Magnus Olsson

Michael Kiwanuka, Obaren

Betyg: 8/10

Soul är en av 2012 års mest självklara trender. Allt fler ger tröttkörda genrer nytt syre genom soul-influenser. Och det märks inte minst bland den kommande generationen som är redo att stå i blom kring vårkanten. Hajpade Lana Del Rey är en av många som ger soul ett nytt ansikte. Men långt ifrån ensam. Frank Ocean ger R&B ett ansiktslyft, Emelie Sandé kör över Massive Attack-trummor med en soulpipa, och det brittiska stjärnskottet Michael Kiwanuka som krupit sig fram ur Londons förorter med en röst från Memphis tidigt 70-tal har alla blickar mot sig.

Förväntningarna är högt ställda på den unge britten med ursprung från Uganda. Efter att ha släppt två lovande EP:s, turnerat med Adele och toppade nyligen listan över artister som BBC förväntar sig slå igenom under 2012. Men det är något speciellt över Michael Kiwanuka, han har en röst och en ton, förförisk och förlorad. Ingen gör musik som han. Det är back to the roots. Som att skildra ett kapitel ur sitt liv, vänder han på ackordföljden som flätar samman en romantisk och sövande ljudbild.

Och live är det än mer träffsäkert än de låtar jag lyckats lyssna på. Debutskivan släpps först i mars, och det vi får höra av den lovar gott. Home Again förmedlar så mycket, och jag har svårt att sätta ord på alla känslor som passerar genom hjärnan. Enklast är att bara blunda och le.

Parallellerna dras ofta till legender som Bill Withers och Otis Redding, inte konstigt, musikaliskt sett är de från samma tid. Avslutningen är smått fenomenal, likt en gospelföreställning i Harlem klappar publiken i takt till Kiwanukas fina stämma. Smått religiöst fast ändå inte.