El Camino är vägen till himmelriket

7 december, 2011
Recension av Jesper Lindvall

Jag är mållös och tömd på ord. Det känns som att jag har varit i trans de senaste 38 minuterna. Duon The Black Keys har de senaste tio åren blivit gigantiska inom musikvärlden med sin känslofyllda bluesrock. Deras näst senaste album Brothers vann 3 grammys och blev utnämnt till 2010s näst bästa album av Rolling Stones Magazine. Med deras senaste album El Camino kommer de att prisas likt gudar.

Att jämföra The Black Keys med The White Stripes är ingen synd, det är det enda bandet vars publicitet och musik som motsvarar Black Keys. Dan Auerbach, sångare och gitarrist, är en fantastisk låtskrivare precis som Jack White. Med de otroligt simpla, men ack så välklingande, gitarriffen i bland annat Little Black Submarines, Lonely Boy och för att inte tala om Run Right Back får han albumet att lyfta. Den andra delen av duon, Patrick Carney, hamrar disciplinerat på sitt trumset och bjuder på kreativa trumkomp genom hela albumet. Har man varit vänner sen barnsben som duon har så kan det inte låta annat än bra. Jag bara njuter av att få höra två så musikaliska genier spela tillsammans.

El Camino är spanska och betyder ”vägen”.  Jag tror att man ska syfta på vägen till himmelriket, för det är där ni kommer att hamna när ni lyssnar på det här. Ingen låt är den andra lik. Det är ingen idé att försöka leta efter en hake med albumet, för det finns ingen alls. En bidragande faktor till att detta är ett sådant mästerverk är att den hyllade producenten Danger Mouse har hjälpt till med produktionen.

Varje låt jag hör på albumet framkallar en egen rullande film inom mig, så stört bra är det här. Det blir aldrig plastigt, utan förblir enkelt, exklusivt och rått. Jag sitter frälst från första till sista sekund och kan lätt konstatera att 2011 definitivt har sparat det bästa till sist.