Festivalreportage

En nostalgitripp genom Emmabodas sista timmar

Publicerad: 19 augusti 2017 av Johanna Eliasson

Text och foto: Freja Wehrling, Johanna Eliasson

Emmaboda har alltid stått ut i den svenska festivalsommaren. Oavsett om det var det sena 90- och tidiga 2000-talets enastående indiebokningar eller den senare tidens oväntade skojband har det funnits något extra här. I år spelade bland annat det udda gänget Crystal Castles, Solen och Little Jinder som alla bjöd på högst varierande, men minst lika intressanta konserter. Om detta extra ligger i artisterna som spelar där, eller i människorna som besöker festivalen är diskuterbart – förmodligen är det den unika kombinationen av det.

En institution och fristad för gemenskap, uttryck och en unik atmosfär – Emmaboda verkar så inarbetad hos besökarna att det inte är många som tror att det faktiskt kan vara det sista året som det arrangeras. Hoppet lever kvar om att gemenskapen ska dyka upp i ny form eller på en ny plats, för det har ju faktiskt hänt tidigare. Vad som än händer den här gången är det säkert att festivalen kommer att leva kvar i minnet hos de besökare vi fångade upp under Emmabodas sista pulserande timmar. Bland skräphögar, Ängen-spelningar och neonskyltar på campingområdet hittade vi strödda besökare som liksom oss försökte fånga upp det sista festivalen hade att erbjuda för att fråga vad Emmaboda betyder för dem. 

  • Vendela & Kristian

    Om vad som får dem att komma tillbaka till Emmaboda: ”UV-lamporna, psytrancen och technon. Och sedan stämningen – det är känslan, najs feeling. Att vara lite småfull 24/7, skulle jag säga är jävligt najs, det är det. Och att träffa alla människor som är så glada och härliga. Och krama dem! Det är ännu bättre. Definitivt.”

    Om stämningen mellan de olika åren: Kristian: ”Jag skulle säga att det är inte lika avslappnat i år. Tror att det beror mycket på… de ökade gula västarna, så att säga. Alltså, polis och ordningsvakter. De första två dagarna, måndagen och tisdagen, då kändes det inte som att alla slappnade av på samma sätt. Det var väldigt spänt.”

    Vendela: ”Ja, vakterna var väldigt ute efter folk och att nalla dem för vad som helst, tyckte jag. Så det är lite tråkigt. Jag vet på tisdagen när vi stod i Kojan för första gången då var det knappt någon som stod och dansade, inte som jag tänker tänker mig att folk brukar stå och dansa. Det är för att de går in och tar folk random. Inte jag personligen, men man har ju sett folk. Stelt.”

    Kristian: ”Jag har personligen inte heller varit med om det, men man har hört kompisars kompisar som har varit med om det och man har sett det själv. Men annars är det bra, tycker jag. Det måste ju finnas vakter och poliser liksom. De gör ju vissa saker som är definitivt bra. Det behövs ju skydd ändå, det tycker jag definitivt. Alltså, det är inte som att det är inte är fakta att folk blir jävligt höga här på olika grejer. Det är det som händer. Och det är olagligt, och det gillar ju inte polisen. Inte när det pågår så fritt som det gör här och speciellt med den öppna droghandeln som sker också. Det är fan överallt.”

    Om det finaste på Emmaboda i år: Kristian: ”Jag skulle säga Boris Brejcha i år.” ”Ja!” ”Det var så jävla roligt alltså. Fan vad kul det var. Vi stod där hela spelningen och vi mådde fett bra och det var bara vi tillsammans. Och det här är en av mina närmsta vänner och hon har varit bortrest typ ett och ett halvt år i Australien och kom hem nu för några månader sedan. Så det är fett najs att man kan ha askul tillsammans igen.”

    Om att det är finalen för festivalen: ”Helt ärligt är det nog bra att det tar slut. Ja. Nej, det är fett tråkigt, det suger ju. Men jag hade ändå inte tänkt åka igen, så. Fem år, det räcker bra och väl.” ”Man vill inte stå här när man är 30 och bara *trött festljud*.”

    Om sina outfits: ”Det finns inte så mycket tanke! Se så dum ut man kan! Man vill lysa också, det är väl det.”

  • Simon & Hanna

    Om Emmaboda: ”Det är mitt första år. Jag har massa vänner som har varit här förut och de tyckte att det är jättekul, så jag åkte hit med dem. Det är en helt ny upplevelse liksom, man har aldrig varit med om något sådant förr. Det är min första festival någonsin, det är jättekul!”

    Om tokigheterna här: ”Det är när alla människor verkligen kommer tillsammans och får känslan för musiken och släpper loss. Att de vågar uttrycka sig! På konsertupplevelsen när alla dansar med varandra. Det är både bra artister och sköna människor som hänger här. Jag har liksom inte sett något bråk alls medan jag har varit här, det har varit jättetrevlig stämning.”

    Om vad som kommer kunna fylla tomrummet: ”Ingenting… Så ni måste fortsätta!”

  • Maximilian & Kristian

    Om Emmaboda: Kristian: ”Jag är på festivalturné nu i sommar. Jag har varit på Bråvalla tidigare, och sedan iväg hit igen för att det är sista året.”

    Maximilian: ”Jag skulle säga att det är människorna här inne. Jävligt sköna människor som jag inte har träffat. Alla har ju en festivalattityd, jag vet inte vad den heter. Du pratade om den också, Kristian. Den är störtskön på Emmaboda.”

    Vad som finns här, men inte på andra festivaler: Kristian: ”Kanske att man får stå med bärsen framför scenen.”

    Maximilian: ”Campingen och scenområdet är inte åtskilda. Det är ju soft.”

    Om att festivalen lägger ner: Kristian: ”Jag tror att det är sista året. Jag vet inte.”

    Maximilian: ”De kanske byter namn. Nä, jag vet inte. Det kan inte bli Stockholmsfestival. De kommer ju att göra något av den här marken liksom. Jag vet inte vad som var här innan.”

    Om det finaste som hänt här:  Kristian: ”Mitt camp tog in mig. Alltså jag kom hit helt ensam och så träffade jag folk ifrån vårt camp och hängde med dem. Vi har haft roligt tillsammans.”

    Maximilian: ”Mina kompisar drog i dag. Hela mitt camp från Stockholm. Så fick jag hänga med deras camp. Det måste vara det finaste.”

  • Tom med Rebecka och Kajsa

    Om Emmaboda: ”Det är en fristad för mig! Alla är sitt egna jag här. Alla skiter i vad folk tycker, tycker jag. Folk bara lever sitt jag. De spelar inget, folk är på riktigt här. Det är ett sådan community på något sätt. Det är en sådan närhet.”

    Om det bästa minnet från festivalen: ”Det bästa minnet var förra året när jag såg Infected Mushroom och de hade lasershow i hela skogen. Det var det bästa jag sett i mitt liv faktiskt. Det var en riktigt upplevelse, var det. Men också, gemenskapen. Det är mycket bättre här alltså.”

    Om att det är sista året: ”Det hoppas jag inte, för jag har hört annat – att det inte är sista året. Jag har hört att de ska ta över Bråvallas tider i stället, för att de har ställt in. Att de ska ha bättre tider på det. Det har jag hört, men jag har hört fler rykten om att det ska sluta också. Och det är jävligt tragiskt, för nästan alla festivaler slutar. Och Emmaboda är den bästa av alla jag har varit på, alltså.”

  • Josefin med kompis

    Om Emmaboda: ”Det är faktiskt första gången jag är här, så mycket folk! Jag har aldrig sett så mycket ungdomar i Emmaboda. Alla är glada och sånt. Det är bara att musiken inte riktigt är min typ.”

    Om att festivalen ska sluta: ”Nej, de säger det varje år, men nästa år kommer det att komma Emmaboda 3.0 liksom. De har ju sagt innan att det kommer att sluta, men så kommer det Emmaboda 2.0 och så vidare. Jag tror de bara lockar folk. De säger det typ varje år.”

  • Elias med kompis

    Om varför det blir Emmaboda: ”Det är… framför allt kvinnorna. Sedan så är det den fantastiska festen. Jajjamän. Artisterna är också väldigt bra! Det ska jag tillägga. Emmaboda för mig betyder gemenskap, vänskap, och…. lite droger, men jag skulle faktiskt inte alls säga att det är viktigt. Fast det är liiite viktigt. Men vänskap och gemenskap framför allt.”

    Om att det här är sista året: ”Men det vet jag inte om det är. Nej, jag tror att det kommer att byta namn eller någonting. Emmaboda kommer fortfarande att vara kvar tror jag. Jag vägrar ge upp! Det finns inte i mina tankegångar att det skulle vara sista året. Nä, inte sista året.”

  • Fanny & Nickie

    Nickie: ”Vi skapar sådana alter-egon, att hon är Jocke och jag är Macke och vi gillar fotboll, brudar och bärs.”

    Om varför man åker till Emmaboda: ”Det är ju hemma! Alla är välkomna och man får göra vad man vill här. Men det kanske inte alltid är jättebra, men oftast så är det bra! Det är det man ser fram emot ett helt år. Och sedan är det över, då längtar man ett helt år till. Så nu vet man inte riktigt hur det kommer att bli efter detta. Kommer man att gråta sig till sömns varje dag?”

    Om det sjukaste som har hänt här: ”Det var väl när det satt en halvt död människa i vårt camp förra året! Han hette Pablo, han hade hela väskan full med grejer som man inte borde ha med sig. Jag gick till vakterna och sa att det sitter en död människa i vårt camp. Det var det jag gjorde. Men det var rätt kul faktiskt! Det var ju synd för Pablo, men jag tror inte att Pablo var en så fin människa. Han hade även en högtalare som det stod ”Malin” på, så jag tror inte att det var hans.”

    Om vad man ska göra när festivalen slutar: Fanny: ”Vi får göra ett eget camp hemma helt enkelt.”

    Nickie: ”Ja! Vi får göra ett eget Emmaboda hemma. Det finns ju ingenting som är liknande detta. Vi ÄLSKAR Emmaboda! Ja, Emmaboda, fotboll, brudar. Och bärs.”

Läs också

Array ( [0] => WP_Term Object ( [term_id] => 62 [name] => Emmaboda [slug] => emmaboda [term_group] => 0 [term_taxonomy_id] => 63 [taxonomy] => post_tag [description] => [parent] => 0 [count] => 218 [filter] => raw ) )