Live

Gitarronanister skulle gråtit av lycka

Publicerad: 27 november 2011 av Magnus Olsson

The Babies, Strand

Betyg: 8,5/10

Vivian Girls möter Woods, och bildar Brooklyns senaste hajp, nyfödda The Babies. Det är en ljudbild som påminner mer om Vivian Girls, men som samtidigt inrymmer insmugna referenser signerade Woods. Men kanske är det för tidigt för att vi ska förstå? Strand är tyvärr inte i närheten av sin fulla kapacitet, men i ärlighetens namn spelar det ingen roll. Det finns något charmigt och fint över  den här spelningen ändå. Om ett halv år kommer folk fråga dig om du hört The Babies, då kan du svara att de gjorde en fantastisk spelning på Strand i höst.

Det svänger från första till sista stund. En relativt kort spelning, men vad ska man begära med en skiva i bagaget? Kort och koncist, där man trots allt hinner ta ut svängerna och bjuda in oss i en värld som får gitarronanister att gråta av lycka. Det skraniga skramlandet manglas fram och tillbaka, och känslan av en undeground-klubb i Brooklyn är väl befogad.

På skiva framhävs inte deras fantastiska röster lika tydligt som i livesammanhang. Istället för att drunkna i instrumenet, flyter de numera ihop. Run Me Over liras snyggt, och lättsamma All Things Come To Pass inbringar lätta steg. Men det är sommarbrisen Meet Me In The City som får oss att vilja dansa som om det inte fanns någon morgondag, slicka bardisken, hinka en öl och ragga klockan tre på natten en sensommarnatten. Som en illusion av en sommarnatt, betydligt mer angelägen än plågor om sommaren i city.

Till min stora förvåning är det Breakin’ the Law som tar upp spelningen ytterligare några nivåer. Med kraft och våld välter man en låt som annars bör klassas som en lättviktare.