Krönika

GöteborgsOperan, en ny sida av Way Out West

Publicerad: 11 augusti 2014 av David Winsnes

Det börjar vibrera på tredje balkongen. Hade jag ställt ett glas vatten på räcket hade ytan krusat. Den tjocka volymen av ljud verkar skjuta vertikalt uppåt från Nils Frahms basstyrande vänsterfot mot den bakre delen av taket i operasalen, lägger sig runt det cirkelformade taket likt en hinna. Han sitter många meter längre ner – nästan alla i rummet sitter många meter längre ner eftersom parketten är det klart populäraste valet – men vi ser varje tangent han trycker ned på sitt rhodespiano. Han spelar som om han inte funnit något han älskar mer i livet: smälter samman ett ömsom hätskt ömsom mjukt pianospel, synthar och analoga effekter, fiskar upp toalettborstar som han hamrar med på den öppna flygeln, och just när man tror att låtarnas utveckling nått ändpunkt lyckas han finna en väg till ytterligare en nivå. Ingenting loopas. Stämningen är andlös men även här uppifrån är det tydligt att den person mest i trans på GöteborgsOperan är pianisten själv.

Det är en sliten klyscha men i både Says och avslutningsstycket For – Peter – Toilet Brushes – More låter det som att Frahm har funnit en nyckel till himlen genom sin musik. Den Hamburg-baserade 31-åringen understryker varför Way Out Wests klubbprogram i själva verket är nästan viktigare än programmet på området; dessa tre nätter varje år erbjuder smått omatchade upplevelser inom livemusik, vare sig du vill se en tysk kombinera klassisk och elektronisk musik eller upptäcka ett nytt favoritband på Pustervik. Vill du uppleva ofta unika band i ofta unika miljöer prioriterar du och går helt enkelt tidigare från Slottsskogen. I år har festivalen visserligen inte med sig sin Stay Out West-juvel Annedalskyrkan – som bjudit på omtalade konserter med bland annat James Blake, How To Dress Well och The Tallest Man on Earth – men man har ersatt det med en maffigare storebrorsa några kilometer bort. På GöteborgsOperan spelar Kurt Vile & The Violators under andra dagen inför en fullsatt sal. Mutual Benefits passande barockpop håller till i det mindre, mer gömda rummet. Jag är inte där, ser bara bilder i efterhand.

Nils Frahm får stående ovationer efter sin konsert. Det kanske aldrig händer att man inte ger en stående ovation på GöteborgsOperan, jag vet inte, jag har aldrig varit här innan. Han förtjänar den hur som helst, jag önskar alla kunde stå på styltor så han förstod hur väldigt stående ovationen faktiskt är. Anna von Hausswolff är där och tycker att det är en av de bästa konserter hon sett i sitt liv.

Efteråt vill jag först gå hem och ta in det jag sett, skita i kvällens huvudnummer, men efter en kort överläggning blir vi kvar. Den brittiska stjärnviolinisten Daniel Hope framför Max Richters (ja, han) omarbetning av Vivaldis De fyra årstiderna med Göteborgs Symfoniker. När en i ensemblen börjar spela på cembalon hinner jag ana att de bytt spår och istället kommer att framföra en version av signaturmelodin till Björnes magasin. Jag kan alltså definitivt mer om till exempel amerikansk läsk än klassisk musik men oavsett är det en oerhört vacker timme som vecklar ut sig. Richter har skänkt svärta till ett stycke som annars hade varit opassande teatralt efter Frahms introspektiva set och Hope behandlar det med obeskrivlig känsla. Drygt 1 000 hänförda personer befinner sig på plats.

För att vi inte ska glömma av att det är Way Out West vi befinner oss på tar ljudartisten Holly Herndon efteråt över i lilla salen. Hon blandar techno som får folk att resa sig upp och dansa med experimentella kompositioner som får folk som rest sig upp att sätta sig ner och blunda. På skärmen bakom henne flyger japanska ciggpaket, eller nåt, omkring och blandas med vaporwave-influerade windowsvisuals. Nostalgiska artefakter som driver runt likt i Chorus-videon och allt känns… svampigt. Kontrasterna får full pott!

Här någonstans ger Herndon sig på att skriva ‘tack’ på svenska via sin dator. Efter några felstavade avarter lyckas hon och alla jublar. Bra avslut, så vi säger adjö och takc, takk och tak. Till kvällen, konceptet, ambitionen. Gärna GöteborgsOperan nästa år igen.

Läs också

Array ( [0] => WP_Term Object ( [term_id] => 155 [name] => Way Out West [slug] => way-out-west [term_group] => 0 [term_taxonomy_id] => 156 [taxonomy] => post_tag [description] => [parent] => 0 [count] => 399 [filter] => raw ) )