Liseberg

Hurula
Göteborg, 7/7 – 2017

Publicerad: 9 juli 2017 av John Jonsén

7

Det känns surrealistiskt att se Robert Hurula spela på Lisebergs stora scen som om han vore en fullfjädrad rockstjärna, när han står där med bakåtslickat hår och stampar febrilt med vänsterbenet i marken. Men det har han alltid varit, och det går inte att förneka. Inte ens under tiden han frontade The Vicious; inte ens när han spelar med en akustisk gitarr; inte ens när han bara spelar bas och inget annat. Varje cell i hans kropp är laddad med en ostoppbar karisma, som nu har tagit honom dit han förtjänar att vara. Även om den enorma medvinden har manifesterats i otippade sammanhang som P3 Guld-framträdanden med Erik Lundin och nästan varenda svensk festival den här sommaren. Inte bara har han börjat bli ett hushållsnamn – han börjar nu också se ut som ett.

Om det fanns ett meddelande med Vapen till dom hopplösa var det att Hurulas framgångar sker på hans egna villkor. När det fanns tillfälle att följa upp succéskivan Vi är människorna våra föräldrar varnade oss för gjorde han den kanske mest känslosamt aggressiva skivan i sin karriär. Han kunde ha följt upp 22 och Stockholm brinner med ännu större refränger och charmat ännu fler Håkan Hellström-fanatiker, men i stället fick vi ljudkross och knivskarpa melodier som blöder sorg. I ett populärkulturellt evenemang som detta försöker Hurula att översätta det tankesättet så tydligt som möjligt i livetappning. Det sker inga mellansnack – bara rundgång och gitarrkaos hörs mellan låtarna. Inga extra allsångspartier eller klyschor i allmänhet forceras heller på publiken. Det är minst sagt uppfriskande att se någonting lite mer egendomligt och kompromisslöst på samma scen som Lotta på Liseberg körs varje sommar.

  • Nackdelen är när det okonventionella dras alldeles för långt. I de flesta fall leder det till någonting gott, som när hela bandet drämmer till med ett massivt intro till Ont som jag för att låta melodislingan stinga så hårt som möjligt. Detsamma gäller den andra versen i Om jag tänker alls som skalas av till bara Hurula med sin gitarr – den redan utelämnande texten trycker ännu hårdare i bröstet när han brister ut ”Vi skulle köra som vi körde förr” och hela bandet bjuder på ett inferno av energi. Under 22 slutar det fungera som en fördel, när det anti-antemiska arrangemanget ämnat för att ladda upp inför ett maxat crescendo berövar hela poängen med originalversionens enorma refränger. Den avslutande och vackert ångestladdade Kom över nu har ett traditionsenligt förlängt outro med livebandet som sträcker ut låten till sin yttersta gräns och används nu som tillfälle för Hurula att springa ut i publiken, som den rockstjärna han är. Medlemmarna börjar sedan förskingras, men gitarristen Jonas Teglund stannar kvar. Ungefär fem minuter tillbringar han med att leka med rundgång och låtens ackordföljd i sann The Jesus and Mary Chain-anda. Det är ett enormt ”fuck you” att tillbringa sina sista minuter till det och inte avsluta med en faktisk låt, exempelvis Sand eller Stockholm brinner som tveklöst hade hunnits med.

    När Hurula inte låter kaxigheten väga in levereras framtida klassiker efter varandra. Betongbarn visar gång på gång hur gripande hans låtskrivande är, Allt ska försvinna kan inte ens stoppa Glasvegas-trummisen Jonna Löfgren från att hoppa på trumstolen i extas som om den vore på eld och Ny drog lyckas trollbinda hela publiken i en perfekt kombination av allsång och dansanta gitarrslingor. Det är ett ultimat smakprov på att Hurula i normala sammanhang inte är såhär övermodig, men inte heller sparsmakad. Han är ingen fåordad bad boy som skiter helt i sina förväntningar, även om kvällen stundtals får honom att framstå som det. Det är väl förbannelsen med att vara född till rockstjärna.

Läs också

Array ( [0] => WP_Term Object ( [term_id] => 1542 [name] => Hurula [slug] => hurula [term_group] => 0 [term_taxonomy_id] => 1543 [taxonomy] => post_tag [description] => [parent] => 0 [count] => 40 [filter] => raw ) [1] => WP_Term Object ( [term_id] => 2295 [name] => Let's spend the night together [slug] => lets-spend-the-night-together [term_group] => 0 [term_taxonomy_id] => 2296 [taxonomy] => post_tag [description] => [parent] => 0 [count] => 4 [filter] => raw ) )