Intervju

Intervju: James Blake

Publicerad: 6 oktober 2013 av Nicki S. Dar

Över två år har gått sedan Pitchfork delade ut en 9:a till James Blakes självbetitlade debutalbum och sedan dess har han ridit på vågen av utsålda spelningar, gjort mängder av intervjuer, släppt ännu ett studioalbum och för att inte tala om den hyllade spelningen på Coachella 2013 som fick varenda indiekid att gråta en flod över datorskärmen under livestreamen.

Lagom till oktoberkylan är han tillbaka i Sverige för att återigen trollbinda oss med sitt piano och den allra finaste dubstepen. Jag mötte upp honom på Berns där han skulle spela senare under kvällen för att prata lite om bland annat kärlek, Skrillex och iOS7.

Vad var den främsta anledningen till att du började göra musik?

Jag vet faktiskt inte, jag antar att det var av samma anledning som vem som helst som börjar göra musik.

Och vad är det?

Att få identifiera sig med ljud och musik, ackord och sång. Jag kände att jag ville bli mer involverad i det som person än att bara lyssna.

Hade du några idoler eller personer du såg upp till?

Nej, inte direkt. När jag var jätteliten så antar jag att det var min pappa, och kanske Stevie Wonder.

Vad anser du är den mest radikala förändringen av soundet på Overgrown jämfört med ditt debutalbum?

Jag tycker att Overgrown är bredare ljudmässigt. Det är mycket ”ljud på ljud”, och dessutom många fler ljud. Inte lika minimalistiskt.

RZA rappade på Take A Fall For Me, och enligt vissa musikskribenter så kändes det som någonting väldigt olikt dig att ha med någon som rappar på skivan. Har du alltid varit involverad i rapmusik?

Nej, jag har aldrig varit involverad i rapmusik. Jag har dock alltid älskat hiphop, och har alltid varit influerad av mycket hiphop. Därför föll det som någonting naturligt att jobba med en rappare, för det är ju där allting kommer ifrån. Dessutom kände jag att med min produktions-stil så kunde någonting hända som skulle kunna vara bra eller åtminstone värt att prova. RZA var rösten till den låten, tycker jag. Han behövde vara med på den. Om det inte var han så tror jag inte att det hade varit någon alls.

Och vi har även Chance The Rapper, som kommer spela på Debaser senare ikväll. Kommer du att göra en gästinsats under er låt Life Round Here?

Jag vet inte än. Jag fick reda på att han var här för en halvtimme sen, men jag kommer definitivt gå på spelningen i alla fall.

Om du fick välja en person, död eller levande, som du fick samarbeta med – vem hade det varit?

Jag är inte så bra på att samarbeta med andra artister.

Men du gjorde ju exempelvis Fall Creek Boys Choir med Bon Iver?

Ja, men återigen så var det över internet. Jag har ännu inte suttit ner med någon och gjort en låt.

Varför är det så?

Jag antar att det är mig det beror på. Jag tycker om att göra saker på egen hand, det gör jag verkligen. Jag verkar inte ha utvecklats till att bli en särskilt utåtriktad person när det kommer till samarbeten och att dela med sig och ha andra tankar och idéer involverade i en kreativ process. Jag trivs fortfarande bäst med att göra saker själv. Till och med när jag samarbetade med Chance så frågade jag honom om han kunde skapa något och vi pratade om vad han tänkte göra. När han väl skickade det till mig så insåg jag atts jag aldrig hade kunnat förklara för honom hur han skulle göra det han gjorde. Men när han väl gjorde det så tog jag med det till studion och gjorde klart resten av låten.

Så du och Chance har aldrig träffats?

Jo, vi hängde och så, men jag spelade inte in låten med honom i studion. Vi hade ändå träffats rätt många gånger och pratat om att göra musik tillsammans, så det var ju mycket mer strukurellt jämfört med RZA-samarbetet. Samarbetet med Bon Iver var också för att vi hade träffats en hel del tidigare.

Vissa jämför din musik med artister såsom Skrillex och Deadmau5 då ni båda hamnar inom dubstep-genren. Hur känns det att bli jämförd med dem? Tycker du att dubstep-genren blivit för vid och oklar?

Om någon jämförde mig med Skrillex och Deadmau5 och var seriös med det, så tror jag att jag rent emotionellt inte hade känt någonting alls. De gör sin egen grej och jag är glad för deras skull. Jag förstår inte frågan för jag känner verkligen ingenting gentemot det.

Vi hoppar den. Känner du till några underground-band eller artister som du lyssnar på och skulle rekommendera?

De är i och för sig rätt kända, men Warpaint tycker jag väldigt mycket om. Deras kommande släpp är något som alla borde se fram emot. 

Vad är kärlek?

Det är … definitionen av kärlek ändras hela tiden. Det är inte någonting som är gjutet i sten.

Det var ett acceptabelt svar.

Jag tror inte ens att jag lyckades svara.

Jag antar att du gjorde det bästa av frågan. Ingen vet nog svaret.

Okej ja, det är sant.

Vad är det konstigaste du någonsin köpt?

Jag hade ett par riktigt knallgröna Adidas-träningsskor som jag köpte när jag var liten och använde i fyra år. Jag älskade dem så mycket, jag var typ 10 år och tyckte att de var jättesnygga men egentligen var de skit.

Varför det? De låter jättesnygga.

Nej, det var dem inte. Inte ens nu hade de kunnat få något slags nostalgiskt värde. Ingen hipster hade velat ha dem, det finns ingen chans. De var inte ens bekväma.

Men du hade dem i fyra år?

Jag var liten. Jag gör fortfarande sådana saker. Till exempel så klippte jag mig i Danmark och frisören fick mig att se ut som om jag var med i någon armé, det passade mig inte alls.

Kan du nämna 3 saker eller personer som inspirerar dig mest just nu?

Jag måste säga Brian Eno. Han omvärderar hur jag vill göra mitt nästa album och påminner mig om vad det är med musiken som jag älskar. Jag tycker om att utforska sättet han ser på min musik. Till exempel när jag sitter ner vid pianot och bara spelar och sjunger för att se om det kan leda till något istället för att planlöst experimentera med elektroniska saker.

Även resandet har gjort mycket för mig på senaste tiden. Förut var det så att varje gång jag lämnade mitt hem så blev jag nostalgisk över det. Det är nu på senare tid när jag plockar upp mina resväskor (och jag har alltid samma resväskor), så känns det som att jag ska ut på äventyr. Förmodligen för att jag nu vet att allt jag behöver göra är att vara där och sjunga och spela. Jag menar, jag har andra ansvarsområden nu men det inledande slitet av att turnera känns annorlunda nu. Jag gör intervjuer och en hel del saker som jag inte behövde göra då, men å andra sidan så har jag mer frihet nu att utforska ställen jag åker till och i slutändan speglas mycket av det i min musik och mina tankar.

Och den tredje saken eller personen?

iPhone iOS7? Nej.

Har du uppdaterat?

Ja, det har jag. Jag gillar inte det faktum att varenda sak är en ny ruta. Det är bra om man gillar riktigt hastigt klippta MTV-videos där klippen bara byts och byts och byts konstant. Jag tyckte om när man kunde kolla i sin kalender och se hela månaden på samma ruta. Alla appar känns som ett bildspel. Det är som Windows 8. Jag vill bara kunna göra en simpel sak men då är hela rutan tvungen att ändras, först är den grön och sedan går man in på kalendern. Boom boom, orange! Jag känner mig som ett barn. Och det kanske är en bra sak, jag vet inte. Se det som en sak som inte inspirerar mig som mest just nu.

Vad har du för framtidsplaner?

Inom den närmsta framtiden tänker jag i alla fall ringa Chance för att se om han vill komma hit och spela Life Round Here med mig ikväll. Annars vore det kul att hänga med honom om han inte har bråttom iväg. Jag är ledig imorgon och kommer förmodligen spendera natten här i Stockholm. Kanske åker vi till Köpenhamn imorgon, det är en väldigt funktionell och vacker stad.

Läs också

Array ( [0] => WP_Term Object ( [term_id] => 154 [name] => James Blake [slug] => james-blake [term_group] => 0 [term_taxonomy_id] => 155 [taxonomy] => post_tag [description] => [parent] => 0 [count] => 68 [filter] => raw ) )