Jamie xx
In Colour

3 juni, 2015
Recension av Magnus Olsson
9

Redan när Jamie Smith tog steget utanför den trio som utgjort hans hem de senaste åren visade han upp en helt ny musikalisk sida. Tillsammans med soullegenden Gil-Scott Heron producerade han ett album där tropiska trummor fick vandra längs trumhinnorna tillsammans med en raspig och rökig soulstämma. Som medlem i hyllade The xx har han haft en tillbakadragen roll, nästan så att han figurerat lite i det dolda. Men med åren har hans musikalitet fått honom att växa, även inom trion, vilket inte minst märks på senaste albumet Coexist där Jamies produktioner ges betydligt större utrymme.

Det var dock först i och med hans spelning på Primavera förra året som hans solokarriär tog fart på riktigt, även om han sedan ett par år gjort några enstaka dj-set. I en aning uppknäppt skjorta, ungefär som i en reklamfilm inspelad vid strandkanten, stegade den unge britten ut i den spanska natten och spolade bort min förutfattade bild om hans introverta personlighet. Framgångarna med The xx har troligen satt sina spår. Nästan lite nonchalant plockar han fram en soulsjua från vinylbacken, rullar den i handen för att sedan trycka upp den i krysset. Därefter vandrar han i kronologisk ordning, i stil med hans residens hos BBC, både vad gäller tempo och årgångar. Tempot trappas upp, precis som hans självförtroende, vilket troligen är förklaringen varför Jamie xx slutligen kryper ur sitt slutna skal och äntligen ger världen sitt första soloalbum.

“Många har bilden av The xx som svartvita och färglösa men det finns så mycket mer hos oss som jag vill visa upp med den här skivan”, sa Jamie xx i vår intervju med honom tidigare i år. Bara dess titel och omslag avslöjar att det här albumet är rena Pride-tåget vad gäller musikaliska riktningar. Spektrat är brett, även om de tropiska trummorna sedan Far Near och Gil-Scott Heron-samarbetet vandrar likt en röd tråd genom albumet, från början till slut.

Klyschigt nog drar vi oss mot varmare breddgrader på den här pulserande resan utan klar destination, där det varma skimmer som omger In Colour möter Londons pulserande nattliv. Lika delar som den är behaglig finns nämligen höjder som är rena ruset. Kickarna är många och de träffar rätt.

Med singeln All Under One Roof Raving skåpade Jamie xx en svunnen tid, en flört med gamla lagerlokaler och industriområden. Att den bjässen inte ryms i det här karibiska landskapet beror på att In Colour är lika delar pop som dans. En svår balansgång som gör att det här lika gärna skulle kunna vara trions tredje fullängdare. I synnerhet när sången på SeeSaw och Loud Places gästas av Romy Madley-Croft och Oliver Sim tar ton på Stranger in a Room.

I Know There’s Gonna Be (Good Times) sticker ut från mängden, en singel som definierar sommar, flörtar med hans frekventa letande av bortglömda pärlor och Gil-Scott Heron. Men jag kan å andra sidan inte tänka mig något bättre sätt att starta festen än med det groove som ryms i basgångarna och att skråla ”Good Times”.

Det här må vara årets mest hajpade och efterlängtade album. Men Jamie och hans ex levererar, det är inte bara vackra luftslott. In Colour är sommarens soundtrack, albumet som får dig att vilja dansa till solnedgången i Hackney och fly verkligheten för en lång tid framöver.

Skivbolag: Young Turks

Läs också

Array ( [0] => WP_Term Object ( [term_id] => 1233 [name] => Jamie xx [slug] => jamie-xx [term_group] => 0 [term_taxonomy_id] => 1234 [taxonomy] => post_tag [description] => [parent] => 0 [count] => 56 [filter] => raw ) )