Katalin

Jonathan Johansson
Uppsala, 10/12 – 2016

Publicerad: 11 december 2016 av Johanna Eliasson

8

När Jonathan Johansson intar scenen på Uppsalas Katalin är det inför en publik som ser upp på honom med glittrande ögon. Med sitt sportiga hårband och radbandsliknande halsband står han där, badande i blåtonat ljus som om han har återskapat albumomslaget till det senaste tillskottet i hans diskografi, Love & Devotion. Systrarna i VAZ har värmt upp publiken, och när musiken skarvlöst går över till Johanssons verk intar de två vokalisterna rollen som bakgrundssångare. Vem av alla drar en fartfylld fläkt över salen med sitt hitiga krut, vilket är en sida av hans musik som vi har fått smakprov på tidigare men som nu har blommat ut helt.

Förra gången Johansson stod på Katalins scen var det i vågskvalpen efter eminenta Lebensraum!, som genomsyrades av en förkrossande förmåga att sömlöst blanda personliga berättelser med en mycket större bild färgad av mörka samhällsprocesser. Förra gången Johansson var i Uppsala fylldes löpsedlar och nyhetsflöden konstant med rubriker om den rådande flyktingkatastrofen. Förra gången bad Johansson publiken om medmänsklighet och om donationer till de som kommer över de stormiga haven. Nu ber Johansson resignerat om donationer till sin egna kassa via merchandisebordet, och de ideologiska utspelen är lika borttvättade från framträdandet som de är från Love & Devotion. På gott och ont gröps ett litet hål ur den bild många har haft av Johanssons artisteri, men det hålet lämnar också plats åt och fylls upp av något helt annat – en lekfullhet i musiken som inte hade kunnat finnas där i lika stor utsträckning utan att något annat offrades. ”Kan man få ha det lite najs eller?” ställer Johansson i ett mellansnack som motsvar till de negativa röster som han verkar ha hört om Love & Devotion.

De som tycker att spår som Du så fin och Old News är lite lökiga har nämligen inte hört dem live. Det kan de inte ha gjort, för i liveformat tar de sig ett helt annat uttryck och ter sig helt självklara bland nummer som en avskalade version av Sommarkläder och mästerverket Stromboli brinner. När Old News mynnar ut i referensen till ForeignerI Want to Know What Love Is med bakgrundssångare och fullt band ger det gåshud. Förutom ett par mildare tillfällen i de första låtarna är det från rivstarten i Vem av alla till de sista tonerna i Rosa himmel en glädjekavalkad och samstämmighet med publiken. Som om det fanns några tvivel kvar plockar Johansson fram Real Thing som sitt euforiklimax  och bevisar återigen att han är en av Sveriges starkast lysande artister.

I tider av lika oroliga nyhetsflöden nu som då, i tider av strama flyktingkvoter och några steg tillbaka i den medmänsklighet Jonathan Johansson talade så medryckande om vill jag också bara ha det lite najs, och den här spelningen är så mycket mer än lite najs.

Läs också

Array ( [0] => WP_Term Object ( [term_id] => 1262 [name] => Jonathan Johansson [slug] => jonathan-johansson [term_group] => 0 [term_taxonomy_id] => 1263 [taxonomy] => post_tag [description] => [parent] => 0 [count] => 30 [filter] => raw ) )