Joy
Inte god men gud

27 oktober, 2016
Recension av Stina Vickhoff
5

Tillbakablick till 2014, slutspurten av ett hätskt valår och sommarslut. En båtfest i en kanal vid Skanstull, ett begravet skivbolag (RIP Goldenbest Records) som arrangör och en rappare som fullständigt blåste oss båtbesökare åt helvete. Det var Joy M’Batha. Tre singlar teasade hon oss med, varav den ena osläppta Yippie Kaye bland annat framfördes på Linda Piras bejublade show Ladies First på Dramaten och den andra senare blev hennes debutsingel Kattliv. Folk bokstavligen hängde från relingar och gav noll fucks att gratisölen sedan länge var förbrukad. Stämningen var euforisk. Ingen fick nog av henne, alla ville ha mer av henne.

Där och då krävde hon sin plats i svensk musik. Hon visste att den inte är något man blir tilldelad, den måste man ta och nu dryga två år senare släpper hon sin andra EP Inte god men gud.

EP:ns fem spår är av blandad musikalisk kvalitet med en gemensam nämnare: farten. En lyssning gör dig psykiskt utmattad, efter fem är du på gränsen till ett mentalt sammanbrott. Det går fort när Joy och producent Simon Gribbe skapar och att genreöverskrida är inget konstigt, speciellt inte inom hiphop. Duon Die Antwoord, som Joy själv nämnt som inspirationskälla, gör detta alldeles utmärkt. Men det krävs mer än ett uppskruvat tempo, bas och rap för att det skall landa väl – och på Inte god men gud saknas den röda tråden. Detta märks speciellt på politiska Tid är pengar och titelspåret Inte god men gud. Som en kollega sa: ”Du vill inte behöva pausa mitt i låten och spola förbi” vilket tyvärr är känslan som infinner sig när versen är slut och något typ av instrumentalt inferno blandat med ettrig drum’n’bass utlöses.

Samtidigt tillåts lyssnaren komma nästan skrämmande nära och bli förd långt bortom själva ljudet. Bland annat i spåret Du är så vacker och så äls, som hon uppgett är hennes mammas egna och sista ord innan hon tog sitt liv. Det är naket, ”Är jag en öppen invit till ett sämre liv? / Är jag en sån person som tror att jag är fri?”, och det märks att skapandet av denna EP skett parallellt med hennes eget skapande av den person hon vill vara. Avslutningsspåret Hjälp!, där Panda Da Panda är med och hörs någonstans i periferin, ger även det en god dos hopp inför kommande släpp – den är ren, har ett grymt beat och texten, ”Får jag beställa hela världen i en flaska / halsa, sen kasta”, är finurlig.

Joy är fortfarande färsk – även om soulmate tillika coach Frej Larsson prompt hävdade att hon ”redan är en färdig artist” i miniserien Nästa nivå är hon inte det. Hennes sound är inte färdigt, det behöver växa samman med hennes starka artistuttryck. Hon är fortfarande något som ingen annan är, men hon skulle kunna vara mer än det hon visar här.

Skivbolag: Pizzaslice Records

Läs också

Array ( [0] => WP_Term Object ( [term_id] => 1228 [name] => Joy [slug] => joy [term_group] => 0 [term_taxonomy_id] => 1229 [taxonomy] => post_tag [description] => [parent] => 0 [count] => 26 [filter] => raw ) )