Orange

Justice
Roskilde, 28/6 – 2017

Publicerad: 30 juni 2017 av Freja Wehrling

5

Safe and Sounds utomjordiska toner mullrar ut ifrån den största scenen på Roskilde och Justice intar den som något av ett unikum. Få band lyckas bibehålla den balansgång mellan kommersiellt och nördigt så som fransmännen har gjort under åren sedan Cross. Det är bombastiskt och det är mäktigt, men duon gör det klart en gång för alla att större inte alltid är bättre.

I Justices senaste hitlåt slingrar sig sakrala syntslingor över funkiga discobaser i en blandning väl utformad att dansa till. Stämningen är också på topp bland publiken och inte en enda människa längre fram vid scenen står still. Gruppen vet exakt var de har Roskilde och har gjort om sin repertoar till EDM-versioner av sig själva för att bättre fylla scenen. Stundvis lyckas det. Nävar hytter mot himlen i takt med musiken och alla rör sig som om det vore Summerburst. Vore det så att duon enbart gjorde dansmusik hade vi kunnat lämna det här med att de lyckades, men nu fungerar det inte riktigt så. Justice är stolta över sin rockimage och har bland annat tillskrivit progrock som en av inspirationerna till albumet Audio, Video, Disco. Den här delen av deras artisteri ger sig tillkänna under spelningen och vips har hyttande händer bytts ut mot sådana som klappar i takt till trummorna. Så går det omväxlingsvis under spelningen och det känns som att varken publiken eller de på scen har någon tydlig vision av hur de vill att konserten ska fortlöpa.

  • Mitt bland Safe and Sounds utmynnande synttäcke skär sedan ett karaktäristiskt ”Do the D-A-N-C-E” igenom. Precis efter deras största låt från den nyaste plattan kör de alltså sin mest populära låt någonsin, som andra numret i setet. Som väntat går åskådarna bärsärk – kombinationen av de här två låtarna kan få vem som helst att tappa både huvudet och fötterna. Energin är på topp och det ligger som ett kraftfält runt Orange, men det här tillskrivs främst publiken. Det är de som lyckas dansa sig igenom D.A.N.C.Es underliga remix där ingen ton känns helt självklar. Det är de som vrålar och livar upp atmosfären medan de två männen på scenen vrider på diverse rattar i tystnad.

    För att vara så massivt klingande undrar man lite varifrån ljuden kommer. De 36 Marshall-högtalarna som står uppställda på scenen är beundransvärda, men dessa känns mest som rekvisita bland Justices rockstjärnedrömmar. Duon mixar och DJ:ar däruppe, men då ljuden redan är färdiginspelade blir det rätt platt. Det finns heller ingen som kan leda publiken till dansant vansinne utan det enda på scen som utger någon slags känsla är ljusshowen på högtalarna. Att de inte har med sig något eller några mer på scen känns inte särskilt välplanerat med tanke på både bandets och scenens storlek.

  • Någon halvtimme senare in i spelningen har fransmännen även bränt av Civilization. Igen är det en hit och publiken låter sig väl smaka på den mörka basen och de svävande melodierna. Tillsammans med sina stora titlar kan Justice leverera. Det är i mellanpartierna som det svackar – det är svårt att gång på gång försöka återskapa D.A.N.C.E-droppet. Spelningen lider mot sitt slut och efter en sista darrande syntton möts vi av en lång paus. Justice översvallas av skrålande och applåder som tack för dansen. De däruppe bugar och bockar i rätt många minuter, tillräckligt många för att det ska bli en lätt stel stämning bland publiken, men snart hoppar de överraskande nog upp på DJ-bordet igen. Med ett skärande ”We are your friends!” sätter festen igång på nytt, men det är mycket att samla upp efter det långa mellanrummet.

    Som i en sista uttömning ger både de på scenen och de framför det sista de har, men dunderhitten är inte ens slutspurten. I stället mjölkas våra kvarvarande krafter ut med fler syntslingor och fler hoppande baser. Parades We Will Rock You-takt inleder finallåten som det definitivt sista spåret samtidigt som Gaspard Augé lämnar scenen. Konserten som till en början var så energirik låter nu mer som avslutningslåten till valfritt Super Mario-spel. Detta bekymrar inte Xavier de Rosnay som går ut i publikhavet och ställer sig i publikens öppna händer. Med en aura lånad från historiens rockstjärnor blickar han ut över sina anhängare, men exakt vad Justices egna legendarstatus ligger i får vi inget svar på den här gången.

Läs också

Array ( [0] => WP_Term Object ( [term_id] => 434 [name] => Justice [slug] => justice [term_group] => 0 [term_taxonomy_id] => 435 [taxonomy] => post_tag [description] => [parent] => 0 [count] => 11 [filter] => raw ) [1] => WP_Term Object ( [term_id] => 38 [name] => Roskilde [slug] => roskilde [term_group] => 0 [term_taxonomy_id] => 39 [taxonomy] => post_tag [description] => [parent] => 0 [count] => 213 [filter] => raw ) )