Lista

Månadens 10 bästa låtar – juli 2017

Publicerad: 6 augusti 2017 av redaktionen

Juli månad är en självklar högsäsong för festivalsommaren. Vi hasade oss hem efter Roskilde och begav oss snabbt iväg igen till Gagnef, Emmaboda och Festival del Mar. Däremellan har färska fullängdssoundtrack till solgassandet rullat in – Tyler, the Creator, Haim och Lana Del Rey har hört till höjdpunkterna.

I vanlig ordning har vi nu plockat ut våra tio låtfavoriter från månaden som gått. Där hittar vi drömsk indiepop, rafflande postpunk och världsförbättrande grime. Skrolla vidare och dyk ner i våra val till det bästa från juli.

Vill du lyssna på låtarna som en Spotify-lista kan du göra det här. En uppsamling med alla månadslistor från 2017 kan du också följa, närmare bestämt här.

  • 10. Arcade Fire – Electric Blue

    Text av Nikolas Berndt

    Vare sig i trots eller för att fira slutar några av Arcade Fires bästa låtar i ett utlopp av antingen glädje, triumf eller sorg – allt i form av dans. Även i melankolin och kaoset letar sig någonting fram som tillåter oss att glömma bort det vi oroade oss över och i stället revoltera mot det som tidigare tyngt ner oss. Styrkan hos bandet har oftast legat i att de kunnat balansera flera känslor samtidigt, där vi som lyssnare själva får plocka fritt från det emotionella landskap de målat upp. Trots den besvikelse till album som blev Everything Now (där denna balans tycks ha glömts bort eller helt enkelt bara blivit övergiven) fick vi åtminstone utstickaren Electric Blue. De sprudlande syntarna, den funkiga gitarren, det stadigt klatschiga beatet tillsammans med Régine Chassagnes nästan överdrivna stämma, resulterar i att låten existerar i sin egen värld. Electric Blues attityd skapar sitt eget soundtrack till sin egen drömska film och vi är där för att bevittna Chassagne i verkets klimaktiska slutscen. “I can’t get my head around it” sjunger hon innan refrängen, så det enda som finns kvar att göra är att sjunga den smittsamma refrängen fylld av nonsens till en synt som vinner pris för årets mest fulsnygga slinga. Det är på gränsen till att gå till överdrift, men det är samtidigt just därför som en går med på det och fuldansar i stället för att gråta.

  • 9. Skepta – Hypocrisy

    Text av Martin Kørra

    Det har varit märkligt tyst kring Skeptas senaste, fristående, singel. Kanske har vi redan vant oss vid att grime-scenen i London åter blomstrar. Kanske har vi redan glömt. I självproducerade Hypocrisy tar Skepta bladet från munnen för att sätta internethatarna på plats, dela ut en smocka åt skivbolagen och skriva verser som kunde extraknäckt på en stand up-scen (”Yeah, man, I’ve got fifteen different iPhones / but I am so not phoney”). När Skepta i en intervju får frågan hur det går med nästa skiva svarar han att han inte påbörjat arbetet ännu. Anledningen: han vill göra något gott för planeten jorden först. ”At every stage of my life, I’ve always wanted to do good for Earth”. I BPM-stinna Hypocrisy hintas det om att det ena faktiskt inte behöver utesluta det andra.

  • 8. Mr Jukes – When Your Light Goes Out (feat. Lianne La Havas)

    Text av Sofia Rönnkvist

    På debutskivan God First från Mr Jukes hittar vi detta härliga stycke musik som förgyllt juli månad för oss. Bakom aliaset hittar vi Jack Steadman, tidigare sångare i indierockbandet Bombay Bicycle Club, som under våren imponerat med andra singlar som Grant Green och Angels / Your Love. Lianne La Havas souliga röst gör dock When Your Light Goes Out till ett av de bästa spåren på albumet. Med laidback beats, en vacker kombination av sångarnas röster och snygg produktion är det en pärla att bara luta sig tillbaka och njuta av. I jämförelse med Steadmans tidigare musik i Bombay Bicycle Club ligger detta mycket närmre vad han annars lagt ut på sin Soundcloud under flera års tid, men mycket mer raffinerat. When Your Light Goes Out är en perfekt uppvisning på precis den musiken han verkar vilja skapa nu, och det är även ett bevis på att han klarar sig alldeles utmärkt på egen hand.

  • 7. Converge – I Can Tell You About Pain

    Text av John Jonsén

    Det behöver inte gå många sekunder av I Can Tell You About Pain innan det märks att Converge lånat kapitel ur egna böcker. De black metal-stänkta gitarrerna, det blästrande outrot, Ben Kollers otyglade trummarkeringar och alla andra klassiska signum för bandet har samlats till en enda rivningskula till låt. Det är egentligen ingen större förvåning. När det gått fem år sedan senast och materialet som släppts under tiden har varit en nyversion av den våldsamt ångestfyllda You Fail Me, ett par spelningar tillägnat bandets finstämda låtar och tre (!) liveskivor känns det oundvikligt att de insett vilka sidor av dem som är de bästa. Medan sångaren tillika konstnären Jacob Bannon plockar fram textrader som osar Converge i dess mest renodlade form (”I just need to leave / just have to find a way out / I just have to run / just need to fight my way out”), jobbar resten av bandet med att sudda ut genregränserna inom allt som kvalificeras inom metal och punk i ett superbt matematiskt kaos. Att återvända efter så många år och låta precis som förr är en sak, men få gör det så storstilat och snyggt som Converge.

  • 6. Omni – Equestrian

    Text av Hugo Gerlach

    I kölvattnet till de senaste årens postpunk-hajper Ought och Preoccupations dyker Omni upp. Debutskivan Deluxe landade med ett stort plask och precis när ringarna på vattnet mattats sticker de upp huvudet med ytterligare en käftsmäll. Nya singeln Equestrian har en feststartande puls, ett glatt gitarriff där sångaren Philip Frobos accentuerar vartannat ord med ett högoktanigt utropstecken, samtidigt som han behåller en cool och nonchalant aura. Den analoga ljudbilden förs framåt av ett målmedvetet driv med en bubblande basgång och en sprudlande spelglädje. Postpunk som klättrar ur sin mörka källare, ställer sig mitt i en solig park där Omni fäller ner sina rödtonade solglasögon så att hela världen får ett härligt varmt skimmer.

  • 5. Alvvays – Dreams Tonite

    Text av Freja Wehrling

    Kanadensarna fortsätter mot det nya albumet med ytterligare en melankolisk sommarsingel i bagaget. Kulisserna för Dreams Tonite tycks vara en sen julikväll med en kortlivad romans i tankarna, en förälskelse som aldrig riktigt blev av, men som heller ännu inte dött. Drömska gitarrer och mjuka trummor lyfter upp Molly Rankins sårbara röst som går över den solvarma trottoaren, i hopp om att kanske få möta personen som hänger sig kvar i medvetandet. Singeln omfamnar dig med en falsk trygghet och skapar något vackert av ovissheten med sina tröstande melodier. Alvvays har med Dreams Tonite lyckats skapa ett soundtrack till exakt det som beskrivs i texten.

  • 4. Charli XCX – Boys

    Text av Magnus Olsson

    Charli XCX senaste singel Boys har fått mest uppmärksamhet för sin video, innehållandes en rad artister som Mac DeMarco, Oli Sykes och Stormzy. Men det är inte de kändistäta gästspelen som skapat uppståndelse – det är det faktum att män porträtteras på ett nytt sätt. I en intervju med BBC Radio 1 förklarar Charli XCX att tanken är porträttera “all the sexy things that girls usually do in videos”. Låten i sig förtjänar givetvis också rampljus – i linje med vad Charli XCX tidigare släppt, låter produktionerna på Boys lika söta som nyspunnen sockervadd. Textraden ”I was busy thinkin’ ‘bout boys, boys, boys” har dessutom en attraktionskraft som gör att man per automatik apar efter.

  • 3. Lana Del Rey – Summer Bummer

    Text av Freja Wehrling

    Lana Del Rey har alltid rört sig i en sofistikerad mysticism och denna tycks bara ha blivit djupare med de senaste produktiva åren. Amerikanskan har gått från rent bokstavliga beskrivningar på Born to Die, till det beslöjande drömland som hon befinner sig i nu med Lust for Life. Att hon i albumtrailern säger sig i bo i H:et i Hollywood-skylten och därifrån skickar kärlek och visdom till världen är ett tydligt tecken på detta. Det är också en ganska tröstande tanke i den tumultartade värld i lever i, i en tid där man helst vill gömma sig från hemskheterna. Samarbetet Summer Bummer utgör den ultimata tillflyktsorten. Här bildar den trapinspirerade musiken, Lanas egna sövande stämma och A$AP Rockys, tillsammans med Playboi Cartis rapverser, en drömsk treenighet. En dödsdömd sommarromans utspelar sig bland vita ränder och svarta stränder, allt med en ljummen eftersmak av sangria. ”Is this love or lust or some game on repeat?” frågar sig sångerskan med en spelad nonchalans. Svaret på den frågan får vi aldrig, men viktigast är kanske att det inte blir ännu en sommarbesvikelse.

  • 2. Japanese Breakfast – Diving Woman

    Text av Maja Björsne

    Zauner! Summer! Juli förde med sig den efterlängtade uppföljaren till ett av förra årets bästa indieplattor, Japanese Breakfasts Psychopomp. På Soft Sounds from Another Planet fortsätter Michelle Zauner sitt segertåg. Bäst blir det på öppningsspåret Diving Woman: här gör sig det utvecklade, större och mer producerade soundet bäst, i basgång och sommaroptimism, nedvevade bilrutor och smutsiga gitarrer. Melankolin som tidigare var både ramverk och motiv har fått ta ett steg tillbaka och resultatet är en ny luftighet som ger rum åt något ljusare, utan att för den del lämna mörkrets lärdomar bakom sig. Diving Woman är större än vanligt, längre än vanligt. Lika bra som vanligt.

  • 1. Tyler, the Creator – Boredom

    Text av Erik Blohmé

    Efter Odd Futures nedläggning har hypen kring Tyler, the Creator varit osårbar. Det är nästan som att alla intuitivt väntat på och förväntat sig något av Tyler, alltså något utöver barnsligt trollande och Twitter-debatter. Boredom, tillsammans med hela Flower Boy-skivan, visar att denna förväntan hade en viss rätt. Det är en vacker låt med klassiska, souliga influenser – till och med beatet har något arkaiskt över sig. Musiken är tålmodig och lekfullt utforskande men saknar aldrig riktning – den vackra refränghooken håller samman låten tillsammans med textrader som ”my bedroom floor is a cereal burial”. Boredom återskapar känslan av uttråkning utan att vara tråkig.