Orange

Moderat / Modeselektor
Roskilde, 1/7 – 2017

Publicerad: 4 juli 2017 av Hugo Gerlach

6

Som sista akt på Orange har Moderat/Modeselektor en redig uppgift framför sig. Trötta, men samtidigt danssugna festivalbesökare som vill få ut så mycket som möjligt av sin sista natt. Tyskarna verkar också utlova detta, när de tidigt i setet bränner de av sin minimala technobanger A New Error från debutskivan. De bastunga ljudvågorna från scen får den stora massan att gunga i samma frekvens, där basen tycks penetrera huden och få mina inre organ att pulsera i takt med publiken runt mig. Nattens svärta blandas med den från scen: Orange är mer disigt grå än peppande orange.

Den svarta estetiken hålls bara delvis kvar i följande Running, vars popinfluerade refränger verkar vilja ta avstånd från det avskalade och enkelt pulserande. Sången från Sascha Ring (Apparat) är visserligen ren och klar, men spårets konstruktion som helhet verkar inte helt hundra. För första gången känns fusionen Moderat inte genomtänkt och perfekt. Spelningens nerv försvinner, stampandet blir till ett vacklande och nu verkar publiken glesas ut. De lyckas vända exodusen med sin egen remix på Jon Hopkins Abandon Window. Spåret är ett instrumentalt parti med en inledning som låter som en robot på läkarbesök. Den puttrar, knorrar, hostar, spottar och väser innan trion på scen sätter diagnosen ”trötta festivalben” och ordinerar en dubbeltimme med techno som medicin. I låtens tysta parti halvvägs in får mirakeloljan möjlighet att sjunka in och komma åt varenda rostig skruv innan maskineriet tänds på nytt. Helljuslamporna är igång lagom till övergången in i Eating Hooks.

  • Tempoväxlingarna fortgår under den kommande timmen, där Ring tar ton i de lugnare partierna och låter basen göra jobbet i de andra. Reminder kammar hem bifallsrop men det är också någon gång här som EDM-influenserna börjar göra sig påminda. Produktionerna känns onekligen festivalanpassade. Varje liten slinga som tycks vara bekant lyfts fram tusenfalt som om bandet vill vara helt säkra på att vi inte missar dem. ReminderNo. 22 och Milk förlorar sin avhållsamhet och kastas lite förstrött i våra ansikten, utan den minimala framtoning som är låtarnas styrka. Det finns stunder av dramaturgi och storslagenhet strösslade genom setet, men de tycks alltid ligga i skuggan för låtarnas egna bombastiska arrangemang.

    Avslutande kombinationen Bad Kingdom / Intruder ringar på två låtar in spelningens styrkor och problem. Den tidigare bärs fram av ett taktfast beat, vibrerande basregister och låter Rings röst studsa, smyga och smeka sig fram som en kontrollerande dirigent. I full kontroll styr han våra rörelser med sin sång och sina försiktiga höftrörelser. Intruder tycks vara konstruerat på ett helt annat vis, sången flyttas till centralfåran trots sin svagare text och inte lika upphetsande röstomfång. När låten övergår i sitt instrumentala mittparti låter uppbyggnaden mer som besinningslösa ljudväggar från ett postrockband än en minimal technotrio. Det skär sig, pyser ut och slutar lite med en axelryckning.

  • Efter en urladdning som aldrig riktigt infinner sig tackar Apparat för sig, de tre blir två, och scenen riggas om under vad som känns evigshetslånga 20 minuter innan Modeselektors DJ-set ska ta vid. Nu är tonerna hårdare – allt från deras egen signaturtechno till en snällare electro med pumpiga acid house-vibbar spelas. Trots att jag rört mig in i fållan blir den totala dansfesten aldrig ett faktum. Setet bryts av flertalet gånger för att ena medlemmen Sebastian Szary, iklädd skrikig orange jumpsuit, konstant ska bege sig framför decksen och vråla något meningslöst i micken. Ibland sänks musiken som på hans kommande, han klampar fram, lyfter micken och verkar inte säga något alls. Det finns en gräns för hur många ”come on now Rooooskilde!!” som går att yttra ur ett techno-set, och nu verkar även han insett det. Då detta utspelar sig säkert tio gånger under dryga 90 minuter försvinner allt flyt från setet – många gånger står besökarna lite uppgivet och stampar med ryckande axlar. Den slutgiltiga dansen uteblir således, där det känns som om duon inte riktigt visar upp sin annars vilda och varierande stil.

Läs också

Array ( [0] => WP_Term Object ( [term_id] => 1131 [name] => Moderat [slug] => moderat [term_group] => 0 [term_taxonomy_id] => 1132 [taxonomy] => post_tag [description] => [parent] => 0 [count] => 4 [filter] => raw ) [1] => WP_Term Object ( [term_id] => 1947 [name] => Modeselektor [slug] => modeselektor [term_group] => 0 [term_taxonomy_id] => 1948 [taxonomy] => post_tag [description] => [parent] => 0 [count] => 3 [filter] => raw ) [2] => WP_Term Object ( [term_id] => 38 [name] => Roskilde [slug] => roskilde [term_group] => 0 [term_taxonomy_id] => 39 [taxonomy] => post_tag [description] => [parent] => 0 [count] => 207 [filter] => raw ) )