Vårkänslorna sipprar inte bara genom persiennernas så kallade ljus. Kungsträdgården fylls av människor och träd som står i blom. Postiljonen har egentligen allt och ingenting med det här att göra. Men jag kan inte bortse att det redan nu känns som om sommarlovet trätt in och allt handlar om utomhusklubbar och sena sommarnätter. Det är med ett plastglas i handen och en klubb som doftar Marlbro och Chanel som känns som hemma för Postiljonen. När mörkret faller över oss vill jag inget annat än att sugas in i 7. Texter som skulle kunna ha tillhört Kent och ett ljudlandskap korsats av jj. Årets mest intressanta svenska popprojekt är ett faktum. Jag vet inte ens vilket superlativ jag ska välja. Det känns nästan idiotiskt. Lyssna och döm själva.
