Slowgold
Drömmar

6 februari, 2017
Recension av Maja Björsne
7

Slowgold har legat och puttrat sedan 2012 – det har gått lång tid nu sedan Amanda Werne gjorde debut. Mycket borde ha hänt. Det har inte hänt särskilt mycket. Med musiken, visst, men de senaste fem åren har bara i det allra senaste bringat någon större världslig framgång. Slowgold har varit ett namn i Göteborg, sällan någon annanstans. Så gör hon till slut ett välförtjänt uppdykande i de större sammanhangen när hon spelar in med Freddie Wadling, sjunger med Augustifamiljen i På spåret och pryder omslaget på Göteborgs-Postens helgbilaga.

Drömmar är alltså fjärde fullängdaren, 29 minuter kort. ”Prärierock” är den egna benämningen på musiken och visst finns det något att hämta där, även om den i Drömmars fall förtjänar ett något bredare epitet. Sammetsmorgon liknar Ane Brun och Anna von Hausswolff och i övriga spår finns Amason och 70-talsrock närvarande, samtidigt som soundet har potential att fylla ett så gott som eget rum i svensk samtidsmusik. Kanske är det därför Slowgold får synas ordentligt först nu. Det krävdes mognad, tid att landa och formulera sig.

Välformulerat har det också blivit, mer eller mindre. Skört och starkt, om än lite spretigt – korta låtar, ett kort album, en skyndsam känsla. Motsatt den rätt så monotona föregångaren Glömska finns dynamik och variation, något som bäst gestaltas av de sista nio minuterna, de som börjar med tidigare nämnda Sammetsmorgon och via kaxiga Orden slutligen landar i Evighet, ljusår ifrån Carolas namne. ”Vara med dig / jag ville vara med dig.” En motvillig och kärleksfull resignation. I Sommarhus berättas om hur det är att vara 28 utan att ha varken sommarstuga eller barn – Staden är ett försök till bredare tematik i det att den bjuder på trevande samhällskritik. Det finns inga jobb. Det är kallt. Wernes röst är hela tiden fantastisk: svepande, skarp och beslöjad.

Drömmar borde vara Amanda Wernes genombrott och språngbräda vidare. Timingen är helt rätt, men faktum är att Drömmar inte räcker för att lämna några definitiva garantier. Däremot är det säkerligen ett album som kan – och bör – knuffa Slowgold in i ett bredare sammanhang, där alla förutsättningar för fortsatt framgång finns. Utmaningen ligger i att förvalta dem.

Skivbolag: Playground Music

Läs också

Array ( [0] => WP_Term Object ( [term_id] => 1715 [name] => Slowgold [slug] => slowgold [term_group] => 0 [term_taxonomy_id] => 1716 [taxonomy] => post_tag [description] => [parent] => 0 [count] => 7 [filter] => raw ) )