Solen
Känslor säljer / Miljonär

24 mars, 2017
Recension av David Winsnes
8

De senaste månaderna har Solen etablerat sig som en Varan-TV-sketch med sällsamt öra för melodier. De har varnat om och prisat sig själva om vartannat i videobloggsformatet, styrt sin sociala medier-närvaro med en A-lagares distans till omständigheterna. Solen är det enda bandet i Sverige som säljer in möjligheten att lyssna på en ny låt med orden ”Är du inte bjuden på klassfesten ikväll? Skit i dom soporna.” Med till synes aldrig sinande loseranekdoter har de till och med gjort kommunikationsformen nyhetsbrev spännande igen.

Den första singeln till 2014 års genombrott Till dom som bryr sig hette Förlorare. Den nya hette Miljonär, men positionen är densamma. I ett klimat där kändisskap allt mer premieras och marknadsföringen av sin egen persona blivit fullkomligt central räcker det att vara en middledog för att vara ingenting alls. ”Det är så enkelt att driva med sig själv, men ingen gör det”, säger de till HYMN i en intervju. Effekten det verkar ha på deras musik liknar den metamorfos som det svenska herrlandslaget i fotboll ofta genomgått när de slagit ur underläge.

När Stäng igen stan dundrar igång sopar Solen nämligen åter undan alla skratt, det är en öppningslåt så iskallt mässande och bultande ceremoniell att den inte hade fungerat hälften så bra om bandet tappat bort sin egen självbild på vägen. Gitarrerna tjuter som om hardcoreproducenten Jack Shirley producerat Masshysteri (det är i själva verket Ulf ”Rockis” Ivarsson som fått allt alarm att låta mjukt), tonen är desperat: ”Du viskade i mitt öra / nåt fint / en lögn / bara jag får höra / din röst”, sjunger Erik Hillborg innan han i texten sätter regel på stadsporten. Här finns intet som är purt, är någonting skimrande är det garanterat en förfalskning. Att en av Solens nya pressbilder är en blinkning till banbrytande Spiderlands omslag är i sammanhanget perfekt – de är lika orädda för mörkret som Slint, har samma förmåga att pressa ur allt det syre som ryms i ett knippe minuter, men är däremot betydligt mer intresserade av att skapa slagkraftiga hits.

Känslor säljer / Miljonär är lyckligtvis inte lika refrängdominerad som föregångarna. Leonore är en avig kör som drunknar i riff, Sämst i världen låter Hillborgs Krunegård-snuddning rinna ut i en autotunefantasi och den flimrande Acne vilar på modfällda rader som inte hade kunnat samverka med något som närmar sig ståtligt. När de väl skriver refränger blir det fantastiskt – Imperiet-parafrasen i Miljonär, närvaron i Olof, kära Olof – men lika vackra är Leonard Cohen-omdiktningen ”Men i sprickorna finns ingenting!” i nämnda låt eller när Känslor säljer med fyrtio sekunder kvar utmynnar i en naken, lite töntig, och alldeles underbar förlösning.

Solen har väl fortfarande inte skrivit ett album fritt från uppenbara dippar. Det kommer en sådan under den sista tredjedelen. Men vad tråkigt det känns att fastna där när så stora delar av skiva nummer tre består av svängiga, oförutsägbara gitarrmonster vars stämningar påminner om Göteborg när det regnar riktigt pissmycket på alla fula hus vid Järntorget. Känslor säljer / Miljonärs uppriktiga rader om att träna bort skrattgropar och tappa bort sin egen identitet behöver Solen och allt som är Solen för att bära. Men det gör det, bär, eftersom de likt till exempel indie-champions som BD och Bad Cash Quartet bemästrar sin ton fullkomligt. Svala betraktelser. Inga synliga förhoppningar. Antagligen ett riktigt modest tacktal när de börjar vinna priser så småningom. Skit i alla sopor, stanna inne med Solen.

Skivbolag: Playground

Läs också

Array ( [0] => WP_Term Object ( [term_id] => 1296 [name] => Solen [slug] => solen [term_group] => 0 [term_taxonomy_id] => 1297 [taxonomy] => post_tag [description] => [parent] => 0 [count] => 34 [filter] => raw ) )