Intervju

St. Vincent

Publicerad: 5 november 2014 av Rikard Berg

St. Vincent, eller Annie Clark som hon egentligen heter, är en av de artister som har en formkurva som bara pekar uppåt. Efter att ha slagit igenom som soloartist 2007 så har hon vunnit mer och mer mark med sin märkliga popmusik och har med sitt fjärde självbetitlade album som kom i år (läs vår recension här) etsat sig fast som en av indievärldens största ikoner. Hon vet hur en gitarr ska spelas, hon vet hur en text ska skrivas och hon vet hur en melodi ska klistra sig fast. Bäst av allt: Hon gör precis vad hon vill.

Vi mötte upp henne i Stockholm inför spelningen på Debaser Medis och körde sant eller falskt, pratade om riot grrrl och om hur det var att stå på scen tillsammans med Nirvana.

Först och främst, jag har verkligen undrat detta i några dagar nu: Lyckades du med att tvätta i Danmark?

Hahaha! Det gjorde jag, jag är en ren kvinna nu. En ny kvinna.

Vad bra. Då kommer du klädd som en “slutty cowboy” i på konserten kväll?

Ja, i cowboybyxor! (Cowboytøj betyder jeans på danska)

Så du fick reda på vad det betyder.

Ja, men vad betyder “slut”?

Att tvättprogrammet är färdigt.

Praktiskt!

Verkligen! Vi går vidare. Rattlesnake, den första låten på ditt nya album, handlar om hur du klär av dig naken i Texasöknen och sedan blir jagad av en skallerorm. Jag har hört att det är baserat på en sann historia, stämmer det?

Det är sant, ja.

Perfekt, för jag har nämligen förberett ett litet quiz åt dig. Jag ska läsa upp några av dina textrader och så svarar du helt enkelt om det är sant eller falskt.

Okej, go go go!

“remember the time we went and snorted
that piece of the Berlin Wall that you’d extorted?”
(Prince Johnny, 2014)

Haha, sant. Hahaha.

Galet. Vill du berätta något om det?

Det gör jag i låten, den får tala för sig själv.

“I threw flowers in your face
on my sister’s wedding day”
(The Strangers, 2009)

Också sant, tyvärr.

“we’re sleeping underneath the bed
to scare the monsters out
with our dear daddy’s Smith and Wesson”
(The Bed, 2009)

Sant, minus geväret.

Synd, det hade varit en sjuk historia. Sjukt bra alltså. Men också bara sjuk.

https://www.youtube.com/watch?v=NsUKQWCzGEc

Du släpper en ny singel om några veckor, på Record Store Day, som heter Pieta / Sparrow. Kan du berätta något om den?

Visst ja! Det är två låtar jag verkligen älskar från samma sessioner som det senaste albumet kom från. Av olika anledningar så passade de inte in i ramen för skivan så jag släpper dem så här i stället.

På Record Store Day för två år sedan släppte du också en singel, Krokodil / Grot, där du experimenterade med punk, noise och metal. Är Pieta / Sparrow ett genre-experiment på samma sätt?

Nej, inte direkt. Jag vet inte riktigt vad de här låtarna är eller hur de borde släppas. Men jag är glad att just de två kommer ut tillsammans för jag ser dem som två sidor av en helhet. Så det här är nog det bästa sättet att få ut dem.

Kommer ni att spela dem på konserten?

Vi vet inte ens hur vi ska spela Sparrow. Men jag ser fram emot att spela den i framtiden för den är riktigt konstig; på något sätt stolpig, ligger ur fas med takten och är tung och hård. Pieta har vi spelat live några gånger, vi kanske gör det i kväll. Jag älskar den, men publiken här har aldrig hört den så det kanske är en sådan låt som mest får dem att klia sig i huvudet. Den har ett bildspråk som är hela det här sydstatliga, “fire and brimstone” och så vidare. Också den baserad på en sann historia.

Vilka låtar gillar du mest att spela live?

Krokodil är kul. Jag såg en föreställning där de dansade till Stravinskys Våroffer och det var mycket fallande och ramlande, så jag pratade med koreografen och frågade om han kunde lära mig hur man faller. Så när jag kör Krokodil brukar det bli mycket fallande. Framlänges, baklänges, åt sidan, det är kul. Your Lips Are Red också kanske, det beror lite på humöret. Ibland vill jag ha något som är tungt och våldsamt och ibland något helt annat. Till exempel händer det att jag spelar Strange Mercy solo med bara en gitarr och det är alltid en av mina favoritstunder under en konsert.

Ditt nya album är enligt mig och många andra något av det bästa som kommit i år. Vilka är dina egna favoritalbum från 2014?

Jag tycker mycket om Perfume Genius-skivan Too Bright. Även Holly Herndons nya är riktigt cool, det är EDM men låter inte bara som att det är gjort i en dator. Tim Hecker också, Ravedeath, 1972.

Är du lika exalterad som jag över att Sleater-Kinney är tillbaka?

Ja, det är en så bra skiva! Den äger verkligen. Den är awesome.

Har du redan hört albumet alltså? Kan du berätta något om det?

Nej, det får jag inte, men det kommer vara mitt favoritalbum 2015. Det kan jag berätta.

Wow, jag älskar Sleater-Kinney. Har de betytt mycket för dig?

Verkligen. Jag brukade hänga på Kill Rock Stars hemsida när jag gick på high school och lyssna på alla band därifrån. Elliott Smith, Sleater-Kinney, Bikini Kill. Jag älskar politiken och attityden hos Bikini Kill, men Sleater-Kinney tog allt det till en mycket mer musikalisk nivå enligt mig och mina öron.

Jag blir lite frustrerad när folk kallar dem för ett riot grrrl-band. Det känns sexistiskt, de har ju inte så mycket med riot grrrl att göra förutom alldeles i början av karriären. Bara för att de var kvinnor så klumpas de ihop med andra kvinnor, trots att musiken är väldigt annorlunda.

Ja, jag tycker att det finns mycket mer musik än så i det bandet. Riot grrrl var bra för att driva politik, men det var inte så många av banden som utvecklades till att göra riktigt bra musik. Men det gjorde Sleater-Kinney.

Tidigare i år stod du på scen tillsammans med Nirvana. Hur var det?

Ofattbart. Alltså, bokstavligen, jag kan inte förstå att det hände. De var mitt första favoritband.

Blev du starstruck?

Inte direkt, de var alla så vänliga och välkomnande så det var väldigt lätt att spela med dem. Jag ville bara hedra deras arv och ge tillbaka lite av allt de gett till mig.

Blir du aldrig starstruck av att träffa artister?

Inte av musiker, nej. Inte av skådespelare heller. Jag blir starstruck av typ författare och komiker. Det vore enormt för mig att träffa Louis C.K. till exempel. Senast jag blev riktigt starstruck var dock nyligen när jag stötte på en aktivist som varit drivande i ACT UP i New York. Aktivister är otroliga.

Är du lockad av att själv ge dig in i det?

Jag tror att min styrka snarare ligger i den mjuka förändringen. Att skriva personliga låtar som förhoppningsvis berör människor. Genom att nå deras hjärtan så kanske jag kan skapa en fjärilseffekt i universum. Det hoppas jag. Jag skulle inte göra musik om jag inte trodde att det är så. Det finns så mycket som är skadat i världen och mitt sätt att hjälpa till att få det bättre kommer genom musiken.

Du kommer inte att bli en ny Bono?

Vad är skillnaden mellan… Hur går skämtet nu igen? Vad är skillnaden mellan gud och Bono? Gud går inte omkring och kallar sig själv för Bono. Eller något sådant. Nej, jag kommer inte ihåg. Jag förstörde skämtet.

Läs också

Array ( [0] => WP_Term Object ( [term_id] => 485 [name] => St. Vincent [slug] => st-vincent [term_group] => 0 [term_taxonomy_id] => 486 [taxonomy] => post_tag [description] => [parent] => 0 [count] => 29 [filter] => raw ) )