Stora scenen

The Vaccines
Popaganda, 1/9 – 2017

Publicerad: 2 september 2017 av Erik Blohmé

5

The Vaccines använder temamelodin till Game of Thrones som inmarschmusik när de går på scenen och ledigt ställer sig vid sina instrument. Det är svårt att inte tänka tanken att det är symptomatiskt för bandet självt. En populärkulturell referens som både är tillgänglig och förgänglig, så aktuell att den verkar vara ett desperat försök att koppla an till samtiden – om inte idén vore så dålig att den faktiskt måste vara bandets genuina önskan. De älskar säkert Game of Thrones och ville bara gå upp till temamelodin, vad vet jag.

Game of Thrones första säsong hade premiär 2011, samma år som Vaccines släppte sin debutplatta What Did You Expect from The Vaccines?, som den sista randen tandkräm ur indierockens sönderklämda tub. TV-serien må röra sig mot sitt slut, men Vaccines nya singel med stark Phil Collins-känsla målar upp en minst lika mörk framtid för bandet. Winter is coming.

Det är lätt att klandra The Vaccines för vad det gör, men inte för hur de gör det. Även om de saknar tydlig identitet och inte lyckas lyfta sina nyare album över medelmåttans gräns är de starka live. Det är lätt att himla med ögonen åt frontpersonen Justin James Hayward-Youngs musikvideoliknande scenspråk, men han lyckas faktiskt få igång publiken även under de låtar som ingen inledningsvis verkar vilja höra. Med rätt publik och sinnelag kan en The Vaccines-spelning säkert nå kokpunkten tack vare bandets rockglädje. Nørgaard, If You Wanna, All In White och 20/20 levereras på precis rätt sätt.

  • Problemet är att The Vaccines egentligen bara har en låt. Den existerar i en platonsk idévärld, och varje låt gruppen skriver är ett mer eller mindre lyckat försök att närma sig denna perfekta form. Vissa försök är närmare, som Post Break-Up Sex, medan mycket annat bara liknar sämre hantverk – som den oändliga mängd keramikkoppar som tillkommer under folkuniversitetets kvällskurser i försöken att imitera lärarens perfekta exempel. 4/4-takten som går dum-dum-pish-dum-dum-dum-pish är en bevisat framgångsrik formula, men frågan är om publiken inte kräver lite variation efter 30 minuter av samma rytm, samma hooks, samma allting.

    Det går ändå inte att hävda något annat än att The Vaccines gör det bästa med vad de har. De låter bra, det går att dansa till och fansen får utan tvekan sitt lystmäte. Stämningen är god och inte ens Hayward-Youngs misslyckade mellansnack kan svärta ner solskenet över Eriksdalsbadet. Ingen kan klandras för att stå och nicka med i en låt eller två. Men det vore tråkigt om musiklyssnare, eller bandet själva för den delen, nöjde sig med något sådant när musik kan och bör vara en långt större upplevelse. Säga vad man vill om de senaste säsongerna av Game of Thrones, men seriens skapare vet i alla fall när det är dags att börja runda av.

Läs också

Array ( [0] => WP_Term Object ( [term_id] => 201 [name] => Popaganda [slug] => popaganda [term_group] => 0 [term_taxonomy_id] => 202 [taxonomy] => post_tag [description] => [parent] => 0 [count] => 148 [filter] => raw ) [1] => WP_Term Object ( [term_id] => 170 [name] => The Vaccines [slug] => the-vaccines [term_group] => 0 [term_taxonomy_id] => 171 [taxonomy] => post_tag [description] => [parent] => 0 [count] => 7 [filter] => raw ) )