Xiu Xiu
FORGET

26 februari, 2017
Recension av John Jonsén
7

Varje gång Xiu Xiu släpper ett fullängdsalbum med eget material kommer det alltid samma kommentarer. Antingen har de blivit för poppiga, bara för att det råkar finnas en melodislinga på albumet som inte är så sönderdistad att det kunde vara Satans ringsignal, eller för att de har blivit för lättåtkomliga. Det sades om The Air Force, Women As Lovers och Dear God, I Hate Myself som egentligen var precis lika emotionellt våldsamma och vrickade som resten av diskografin. Det stämmer bättre in på förrförra släppet Always, som kanske hade mindre stök och oväsen, men ändå kompenserade väl med låtar om att älska abort, barn som föds in i industriarbete eller blir avrättade av amerikansk militär. Inte direkt en platta fylld med solklart singelmaterial.

FORGET är inte heller ett lättåtkomligt album. Den kanske framstår som avskalad och konventionell i kontrast till att Xiu Xiu släppte sin mest kakofonifyllda skiva någonsin för tre år sedan, eller för att de nyligen ”skrev” en droneplatta med hjälp av 999 vibrerande dildos och släppte en omfattande tolkning av hela Twin Peakssoundtracket. Det hade till och med varit fullkomligt rimligt om Xiu Xiu inte hade orkat skriva något annat än poppigare låtar. Däremot är FORGET ett väldigt koncentrerat verk. Mycket av bandets tidigare påträngande och ofta spretiga obehagsljud har tonats ner till någonting mer substantiellt och lite mindre extremt. Jamie Stewarts förmåga att skriva texter så absurda att de nästan är skrattretande har också blivit lite reducerad – förutom några enstaka gånger, som under skivans musikaliskt mest milda spår Get Up (”A harmonica fell on my face / It did not hurt that much”). Skivan kommer då med en viss besvikelse när Xiu Xiu inte sticker hål i trumhinnorna med varken ord eller ljud, men för första gången i bandets karriär känns det som att det finns en ordentlig helhet.

Den röda tråden är visserligen lika skrämmande som den är söt och lika aggressiv som den är sårbar, men alla faktorer har lyckats bygga en stabil grund för låtarna att flöda på utan att sticka ut. Det finns ingen distinktion mellan typiska singlar och oljudskalas, för låtarna har lika mycket av båda kvalitéer. Ett Xiu Xiu utan allt det extrema känns lite som Melodifestivalen utan paljetter och tonartshöjningar, men det hindrar inte FORGET från att innehålla några av bandets starkaste låtar. Den smygdansanta The Call med dess stänk av glitchiga effekter och glittrande melodislingor känns bara det som Xiu Xiu på en riktig formtopp, men fortsätter på samma nivå när de lyckas nästla sin introverta sida in i bakgrunden av låtarna i stället för att låta den få ett aggressivt och högljutt utlopp. Både Hay Choco Bananas och Queen of the Losers känns fullständigt obehagliga (på bästa möjliga sätt!), som att ljuden lyckas krypa in i kroppen som parasiter och bygger bon utan att det ens märks när det händer. Kulmen av denna integrerade känsla nås under avslutningsspåret Faith, Torn Apart, när samma gnagande och ärrande flimmer av dissonans repeteras i sju minuter för att följas upp av en extensiv och fruktansvärt mörk dikt om barnprostitution. Inte ett ovanligt drag för Stewart att lämna lyssnare i ett totalt nedbrutet stadium, men även i jämförelse med andra sista låtar kommer FORGET att minnas för ett av Xiu Xius mest hjärtskärande albumslut.

På många sätt är FORGET den bästa nybörjarskivan för ickefrälsta fans, likaså är det en rimlig sammanfattning av bandets senaste tio år för de som tappat intresse. Den enda faktorn på albumet som behövs för att få en fullständig exponering till bandet är det stereotypiska ljudvåldet. Albumets röda tråd väger visserligen upp enormt, men minnet av adrenalinpirret från spontant oljud och kaos lämnar ett litet hål. Medan det inte finns något på FORGET som skrämmer lyssnare på samma sätt som innan, gör det samtidigt att det inte finns det några kontrasterande och stereotypiska singlar (som Gray Death, I Luv the Valley OH! och Hi) som lurar in och skapar något falskt hopp om att de ska vara ett deppigare Deerhoof. Det är en inkörsport till den briljanta och emotionella värld av extrema bergochdalbanor som är Xiu Xiu.

Skivbolag: Polyvinyl

Läs också

Array ( [0] => WP_Term Object ( [term_id] => 1819 [name] => Xiu Xiu [slug] => xiu-xiu [term_group] => 0 [term_taxonomy_id] => 1820 [taxonomy] => post_tag [description] => [parent] => 0 [count] => 6 [filter] => raw ) )